Sandra Söderström Karlsson

Jag tror inte man alltid är medveten om när man ljuger för sig själv... Just nu känns det som falskhet och rädsla tagit över helt och jag känner mig maktlös. Jag är långt nere och om jag sa ta mig upp så behöver jag bete mig på ett helt annat sätt. Den stora frågan är egentligen; Hur fan klarar man sig utan att få uppmärksamhet? Man gör inte det... Tillslut blir man desperat och då hamnar man där nere, längst ner i det stora hålet med hala väggar.

Jag ska börja klättra uppåt nu och radera lite...

För många undanflykter för ofta. Men nu har jag tagit tag i en del saker...

Fotbollen och jag är återförenade, tack gud ! Jag ska bara se till att inte jobba de kvällarna vi har träningar. Inte det lättaste.

Jobbet har blivit min vardag igen och jag ser till att ta åt mig mycket tider. För det första för att jag behöver sysselsätta mig med jobb för att inte orka tänka. För det andra för att pengarna ska inte bara räcka till hyra utan också till Turkiet och till flytten!

Plugg... Som sagt, matte är ologiskt men jag ska ta mig igenom kursen och få godkänt!

Vännerna är som vanligt det bästa som finns och de ger mig den kärlek jag saknar efter mitt förra förhållande...

Samanfattning av mig just nu; man kan säga att det som får mig att se bort från det sämre är att tänka på flytten i höst. Jag och Moa drar och det känns så otroligt bra! Både spännande och läskigt såklart. Jag ser fram emot nya människor (och skånskan) och jag hoppas på att saker och ting blir en smula bättre... Med andra ord, jag förstår mig inte på vissa personer och det kanske är meningen men det är extremt jobbigt när det tar på min positiva energi. Men vad ska man göra åt saken?