Ni vet; "det löser sig!"
Den där enkla meningen man ofta får till svar då man berättar om något negativt. Den är så kort och lätt att man knappt tar åt sig av den, men jag har kommit fram till att det verkligen löser sig förr eller senare. Ha tålamod, räkna med att det tar tid och lägg energi på att lösa problemet. Ingen löser det åt dig eller mig, vi måste ta tag i det, dela med oss och ta åt oss av det vi får tillbaka. Tänk på att din dag kommer, din stund och din tur. Den senaste tiden har jag haft en extrem otur med både materiella ting och annat vad livet innebär. Det bästa med att något dåligt händer är att kurvan vänder och turen blir på vår sida igen. För två veckor sen fick jag punktering - mitt i mörka skogen på en enslig väg (tänk er en scen ur en skräckfilm) men 45 minuter senare vände turen och vips hade jag ett nytt däck och kunde köra vidare. Några dagar efter, en tidig morgon efter ett nattpass så råkar jag ha oturen med mig igen. Jag låser in nyckeln i bilen samtidigt som den är igång då jag bara skulle skrapa rutorna. Efter åter igen ca 45 minuter så vände kurvan och en kollega lyckades låsa upp mitt centrallås med sin egna bilnyckel. Som ni förstår så behövde bilen åtgärdas lite här och var så jag tog hjälp av min morbror för att beställa nya däck - bara 2000;- spänn.... Samtidigt som vi ska bekräfta köpet ringer kocken från östergårds och frågade om jag kunde hoppa in två 12-timmarspass samma vecka. + , - , 0 kände jag och "vips" så var däcken betalade. Samma vecka under ett arbetspass på restaurangen så skriver jag historia då jag tappar TVÅ fonduegrytor under service. Inte nog med dessa otursstunder så fick jag mer och mer ångest över jobb, plugg, boende osv. Allmäna funderingar kring livet ni vet. Tårar rann ner för mina kinder under vissa dagar då det kändes extra tungt, mina vänner och pojkvän fick höra mitt eviga tjat om mitt drömjobb men jag kände att jag för första gången var riktigt ångestfylld och huvudvärken hindrade mig från att kunna somna. Hade jag gått in i väggen? Jag vet inte, kanske lite? Mycket jobb, press på vardagen, fotboll, vänner, familj, pojkvän - allt ska hinnas med och pengar ska rulla in samtidigt. Var hittar man den tiden? Men som jag tidigare skrev så löser det sig. Redan nu denna vecka har saker påbörjat och avslutats fantastiskt med eventuellt två ( i alla fall ett nytt jobb och ett provjobb ) och det har varit min kurva uppåt. Jag har inte släppt min inre stress ännu då jag är lite nervös inför nya jobb, provjobb och hurvida jag kommer in på utbildningen i höst... Det jag ville säga med detta inlägg var i alla fall att jag har börjat tro på den opersonliga menigen "det löser sig".
